Calvados

Tidig lördagförmiddag, Linköping. Undertecknad inställer sig på Systembolaget tillsammans med cykel(de)montören Fiolen. Det inhandlas en hundring från min sida och ett mindre mängd buteljer från Fiolens. Väl hemma sjunker jag ned i min skinnsoffa och inmundigar en bättre öl till Trelleborg-AIK. Matchen var ett sömnpiller vilket inte minst bevisades av att jag sov under 75 minuter av matchen. Vaknade med ett ryck till Arsenal-Newcastle och plågade mig igenom skitmatchen med en under fredagen färdigställd lasagne. Bitter efter två värdelösa matcher fortsatte jag med ölen. Desperata försök att få tag på Fiolen ledde till ett dåligt humör och en tveksam inställning till mina s.k. vänner. Jag underhöll mig med ploppy och danken på msn medan jag messade runt till halva telefonboken i jakt på sällskap. Föga framgång förutom från annorstädes, vilket inte längre kändes som ett alternativ då klockan passerat 21 och humöret inte var på topp. Fiolen lyckades tillslut vakna ur sin ölsömn och behagade dyka upp runt 22. Han medbringade ett stycke rävgift i form av calvados som under protest(nåja) sänktes i ett par rejäla klunkar. En golfduell utbröt och efter några timmar stod jag som segrare och en något förfriskad Samuel hade dykt upp. Vi transporterade oss ut i korridoren där vi åkte skateboard och förde ett jävla oväsen. Plötsligt dök det upp gamla bekanta från Ålesund som propsade på att vi skulle gå till Herrgårn. Sagt och gjort. Väl där var fiolen på ett rasande humör och försökte ställa till med kurr på dansgolvet. Med framgång skall tilläggas och jag fick göra mitt bästa för att hålla de franska humören under kontroll, främst genom att lyfta deras armar och tvinga dem försöka sjunga med till Känn ingen sorg för mig Göteborg. Jag fick en björnkram av en långhårig korpulent herre och komplimanger för mitt buskiga skägg från annat håll. Sen gick vi på efterfest hos Samuel där vi rökte vattenpipa och pratade om våra tidigare så ansvarslösa liv.

Öde

Jag är som Sisyfos fast på planmark.

Kassakö

Jag, liksom många med mig, avskyr att stå och känna min allt för värdefulla tid rinna ifrån mig i kassköer. Här följer fem smarta tips för att välja rätt kö:

1. Låg snittålder - välj kön med lägst snittålder. Pensionärer har en förmåga att vara långsamma med varuhanteringen, betala med långsamma kontanter, ej förstå vilket håll de ska dra/sätta i kortet samt att de ofta räknar växeln, jämför med kvitton och tror sig vara lurade. Detta tar en avskyvärd tid.

2. Undvik minoriteter - se till att välj en kö där så få minoritetsgrupper som möjligt är representerade. Dessa är ofta långsamma med att lägga upp varor och krånglar ofta genom att inte kunna göra sig förstådda eller inte förstå själva.

3. Räkna kunder - bedöm kön efter hur många kunder den innehåller, ej mängden varor. Om du följt de tidigare två punkterna så kommer du förhoppningsvis hamnat i en kö med människor som raskt langar upp en hel vagn med varor på bandet i samma takt som en medlem av klassen äldre minoritet får upp en handfull saker ur den medhavda barnvagnen.

4. Välj kassör - äldre & bekanta ansikten är att föredra. En ej tidigare beprövad/bevittnad kassör kan vara fullkomligt idiot och krångla ännu mer än de två grupperna jag tidigare varnat för. Exempel: "Är det här kvisttomater eller svenska?" Var dock vaksam på att äldre kassörer ibland kan vara trötta på jobbet och sitta och mölja i kassan. Vi vill såklart ha dom som med van hand processerar ett högt antal varor/minut.

5. Läten - sucka demonstrativt och dunka med korgen vid krånglande kunder. Även om det kanske inte snabbar på processen så bäddar det för att kunden förstår att den är idiot och anstränger sig lite mer för att det inte ska vara så övertydligt nästa gång. Tänk framtid.

Göteborg

Av anledning har jag ännu under mina 25 år inte besökt den svenska bruksorten Göteborg. Det är ingenting jag sörjer och ingenting jag tänker, eller kommer, göra någonting åt. Jag tycker inte om göteborgare i exil och jag kan heller inte tänka mig att de gör sig bättre på hemmaplan. Från Göteborg kommer det fotbollslag med roliga namn som Örgryte, Häcken, Djurgården, Mölnlycke och Partille men inga roliga människor. Undantaget som bekräftar regeln är väl Peter Apelgren men i övrigt tycker jag göteborgare är vidriga människor. Nog för att de flesta människor är dumma i huvudet men vid göteborgare går gränsen. Jag ser ned på dom allihop och jag kommer aldrig sätta min fot i deras äckliga stad trots att dom har en så kallad "nöjespark". Själv har jag nämligen aldrig förstått mig på det där med karuseller. När jag var barn så vägrade jag resolut att åka griståget trots att mormor redan hade köpt biljett.

Just nu tittar jag på Dr. Phil och väntar på att själsbesörjarpalatset Systembolaget skall öppna portarna till ännu en helg fylld av kärlek, lycka och skratt.

Happy days are here again!

Alain Delon

Jag tillbringar min lediga tid med Alain Delon. En fransk skådespelare som varit med i flera av de filmer jag har sett de senaste dagarna. Dessutom är han på omslaget till The Smiths - The Queen Is Dead. Bara en sån sak.

Minnen

I min barndom föll jag och landade brevid en enorm snäcka. På något sätt tog jag illa vid mig och snäckan äcklade mig enormt. Jag har drömt mardrömmar om den där snäckan och känner fortfarande ett visst obehag när jag tänker på den. Det är underligt hur saker sätter spår. Som min dröm om igelkottarna. Och doften av hockeybilder.

Sommarnattens leende

Det känns lite som att tiden står still. Fastän vanorna kommer tillbaka, vännerna finns här och det finns saker att göra. Så känns det som att det inte händer någonting. Att säga att tiden står stilla är väl såklart fel uttryck. Tiden rör sig alltid, men ibland kanske inte åt samma håll som jag vill. Ibland vill jag stoppa den, bara leva i just den stunden för alltid. Ibland vill jag gå tillbaka, ändra saker eller kanske bara uppleva dom igen. Det är nog snarare livet som står stilla just nu. Jag står inför ett vägskäl och vet inte riktigt vart jag ska gå. Ska jag chansa eller ta den säkra vägen? Den säkra vägen kanske också är en chansning såklart. Det kan jag inte veta nu. Vid dessa tillfällen när jag står inför viktiga beslut så känner jag mig så liten och ynklig. Så hjälplös. Jag vågar inte ta något beslut just nu, känner jag. Jag kan väl skjuta på det till imorgon i alla fall, tänker jag. Det blir ett trassel av mina känslor när jag inte vet riktigt vart jag vill eller vad som är bäst för mig själv. Just nu vill jag inte vara här, vid vägskälet, vid beslutet. Jag vill vara i sommarnattnens leende igen. Utan ansvar, utan framtid, utan beslut och utan vägskäl. Bara leva just då, varje natt. Med er som står mig nära. Som förr.

Jag kan inte hjälpa det men jag längtar tillbaka.

Autodidakten

Och kanske en dag, när jag tänkte på just denna stund, denna trista stund, när jag hopsjunken satt och väntade på att det skulle bli tid att stiga på tåget, kanske skulle jag känna mitt hjärta klappa fortare och kanske skulle jag säga till mig själv: "Det var den dagen, den stunden som allting började." Och jag skulle lyckas acceptera mig själv - i förfluten tid, men bara i förfluten.

Gick ett varv, hem

Känner mig fortfarande lite trött efter gårdagens spektakel. Jag bjöd på spritshow, jag blir unik när jag dricker sprit. Eller whiskey då. Krossade Aydens häl tydligen. Partytrick. Var ute på ett ställe och gruffade lite, Fiolen hade snott min mobil så jag gick ut men fick inte komma in igen. "Gå ett varv runt huset är du snäll" sa han. Fräck typ. Jag gick ett varv men jag gick hem. Den där attityden klarar jag mig bra utan.

Anständig

Nu går vi på det igen. För mänsklighetens alla synder förgiftar jag min själ. Vi ses.

En nordisk själ

Snart kommer The Verve med en ny skiva. Jag värmer upp.


The Verve - On Your Own

Lunch for champions

Jag gick precis och handlade mig en rejäl lunch.

Leva med skammen

Jag har uppmärksammat en sak med mig själv. Varje gång jag ska panta burkar eller flaskor så drabbas så drabbas jag av en jobbig känsla. När jag står där och trycker i burk efter burk, flaska efter flaska så skäms jag för mig själv. Har jag druckit allt det här? Har jag verkligen frossat i denna mängd alkohol och sötdricka? Vad tänker egentligen folk som går förbi?

"Jaha, där står han. Nu igen. Med påsarna fulla av dålig karaktär."

Värk

Träningsvärken efter gårdagens innebandyträning börjar smyga sig på. Men vad är väl lite träningsvärk mot 9.69 och 19.30?

Tänk om.

Paus

Studiepaus. Kaffe, snus &

Avslappningsövning

Jag tar en dusch, tar på mig sköna kläder. Lägger mig i soffan med datorn och ser på mina fötter.
















Är det verkligen så viktigt?

Tillbaka till verkligheten

Nu är jag hemma igen, i Sveriges minsta stad. Efter en sommar fylld av fylla, musik, ångest, glädje och en och annan puss så skall jag nu försöka motivera mig själv till ytterligare en termins studier. Bara fyra/fem kvar. Det känns lite uppförbacke just nu, men det vänder väl när jag kommit igång ordentligt. Processprogrammering och operativsystem heter kursen jag inleder med. Det kunde varit roligare. Förra terminen gick dåligt och nu måste det gå bättre. Jag har bara så svårt att motivera mig själv, behöver något som får mig att vilja ge mer. Någonting att längta efter.



Jag känner mig gnällig, det är mycket Stackars mig nu.

Korsfäst

Igår korsfäste jag mig själv för mänsklighetens alla synder. Jag drack med en hunger, med ett mål. Runt 22-23 någon gång började det bli motigt och min whiskey var slut. Jag tog tillfället i akt och ringde lite samtal. Hemma strax efter tolv.

Säga vad man vill om Kicki Danielsson...

...men höja stämningen kan hon.

Marlene Dietrich

Idag innan jag åkte till jobbet så stod jag och tittade på en tavla. Tavlan påminde mig om den här:



Inte hela men väl en större del utav en fin sång.

Du och jag ska aldrig dö

Verkar vara omöjligt att undvika dubbelhelgerna i Finspång. Men vad ska man annars göra? En vecka kvar nu.






"We don't talk about love, we only want to get drunk"

Läsarstorm

Mina läsare fyller min inbox med reaktioner kring Ulla-Britt. Här följer ett axplock.

"En servett, det är väl ingenting. Själv har jag fått en tand i en pizza." skriver signaturen Knark-Mike.

"Ulla-Britt går bara hemma hela dagarna, hon kan väl gott göra egen potatisgratäng. För fan." - Eva

"Felix kan dra åt helvete och Ulla-Britt också. Dom kan dra åt helvete allihop. Corren med för den delen. Och du med, din jävla pajas." - Anonym

Rekordlaxen och kärringen

I Corren står det idag om en kärring, Ulla-Britt Tibjer, som hittat en servett i sin färdiga potatisgratäng från Felix. Ulla-Britt som uppnåt den hedersamma åldern 77 år meddelar via Corren att hon "höll pp att spy" när hon fann servetten i maten. Trots en väl tilltagen varucheck på 125:- och en skriftlig ursäkt så kommer Ulla-Britt aldrig mer köpa Felix potatisgratäng.
"Jag kommer aldrig mer att köpa det." säger hon.