Haubits

Nätterna är långa och innehållslösa vid gärdeskanten. Igår sövde jag mig själv med wikipediaartiklar om eldrörs- och raketartilleri. Julefriden är förbi och imorgon är det nyårsafton. Ett år större mage, ett år högre hårfäste, ett år mindre kuk. Det ska vi fira.

Han som reiste

Ja, hur är det egentligen fatt?

Kulturapokryferna

Timman är sen och jag finner mig själv fångad av poeter och poetissor. Statsvetaren, politikern, Israelvännen, ministern, kolumnisten, poeten, författaren, atombombaren och grundaren för vänskapsförbundet Sverige-Tawian; Per Ahlmark, som 1986 tilldelades "Defender of Jerusalem Award" av World Jewish Congress, har utgivit en diktsamling vid namn "Flykten". Men jag stannar inte där.

Jag läser om den svenska pekoralismens magnum opus, "Svensk Kungadrapa" av O.J. Hedner och noterar även att han gav sig på att skriva bibeln på vers. Tanken var god.
Men till syvende och sist fastnar jag för självdistansens och grötrimmens drottning, döpt och krönt i blåbärssoppa, Regina Lund, senast aktuell i Göta Kanal 2 - Kanalkämpen. Jag presenterar här ett stycke magnifik lyrik och hoppas ni håller till godo, kära läsare.

”Det är du och jag svanar två, jag vill aldrig mer ensam gå, ingen ska få hälla olja i vår älv, jag vill aldrig mer va själv, ingen ska få hälla salt i våra sår, vi bara går och går och går, mot solnedgången som vi aldrig sett, ingenting ska nånsin mer gå snett”.

Morfar

Medan kycklingen sprakar i ugnen hittar jag hem. Bland osorterade tankar, vilsegångna funderingar och tvivelaktiga val står en enda ensam frågeställning kvar. Som ett mantra ekar den mellan mina öron. Nu ser jag dig i mörkret, viskar jag. Men med en viskning av värme och hopp. En enda ensam frågeställning, vars svar är svaret på allt.

Finns det liv efter födseln?