Sönderdag

Där sitter ni, familjesöndag med stek, potatis, sås, syltlök och vinbärsgelé. Kanske ett lyckligt par som går ut till någon halvfin resturang och köper in lite halvfin mat med varsitt glas husets. Några köper sushi-takeaway och tänder ljus hemma, äter med pinnar, för det ska man göra. En ensam stackare beställer pizza på hemkörning, men köper två för att slippa betala dom där 20:- i hemkörningsavgift som tillkommer om man bara beställer en.

På söndagar ska man unna sig lite. Det behöver man. Själv åt jag bönor med fläsk och drack avslagen Loka till det.

Förbränning

Någonting är fel med mig. Jag kan inte förbränna alkoholen i min kropp. Klockan är 1530 och jag skulle inte klara en såndär amerikansk nykterhetskontroll. Men som vanligt så bekämpar vi eld med eld. Kanske finns lyckan där ute i natt. Kanske ler hon mot mig och ger mig allting det där som jag vet att jag är värd. För jag är ju en bra kille, egentligen.

Skägget

Med en fruktansvärd bakfylla stapplade jag in på McDonalds. Allt jag kunde tänka på var handburgare och Keeley Hazells tuttar. Jag inhandlade ett par ostburgare och fortsatte min darriga cykelfärd hemåt. Träffade Samuels fru på vägen, hon hade motionerat. Det kändes fjärran för mig.

Halva priset på onsdagar, vilken genial idé?!

Huvudvärk & den evige juden

En märklig huvudvärk gnager mig. Som stickande hugg i bakhuvudet varannan minut. Det är väl hjärnblödning, eller en tumör. Inget märkvärdigt alltså och ingen idé att gå till doktorn och få det bekräftat. Det skulle väl vara det värsta av allt, att få sina hypokondriska farhågor bekräftade. Stoppar skallen i sanden och låtsas som ingenting istället. Det är säkert sundare, om inte annat så för ekonomin. Det kostar väl 100:- att gå till vårdmottagningen. Man får mycket för dom pengarna. Två öl på krogen, 200 tuggummin, en "hundring" på systemet. Fast nu har "hundringen" blivit dyrare. Men jag låtsas.

Sitter nu och tittar på en dokumentär om kristendomens förföljelse av judar. Konstantin den store och hans kristna romarpolare som var dassiga mot judarna för dom dödade Jesus. Inget roligt alls. Massa judar som går och ojar sig, grinar och tycker synd om sina förfäder som levde då för 1700 år sedan. Det där "mitt folk"-tugget dom kör med går mig på nerverna. Jag känner med de som drabbades av förföljelsen under andra världskriget eller har släktingar som gjorde det. Det är klart det är, minst sagt, tungt att bära på. Men att sitta och grina över ens s.k. släktingar som blev dassigt behandlade av romare för 1700 år sedan, kommer man undan med det? Judarna är Europas dåliga samvete och det spelar de på tycker jag. Skulle någon köpa om jag satt och lipade över nån släkting som blev illa åtgången under Dackefejden? Förmodligen inte och det var ändå bara 400 år sen.

På tal om tandlösa katter så verkar det som att pseudonazisterna Sverigedemokraterna gillar judar numera. Lite märkligt kanske med tanke på bagaget? Men det är väl islam som är herrefolkets fiende #1 nu för tiden. Dom gillar ju inte rondellhundar.

Intressant

Igår pratade jag på riktigt med C för första gången på länge. Det var ett bra samtal. Men det kom fram en sak som jag inte var beredd på. Hon har tydligen haft en älskare nu efter oss. Det gör väl egentligen ingenting. Men! Jag ljög lite, hon har inte riktigt haft en älskare utan hon har haft en älskarinna. Vet inte hur jag ska ta det, att hon bytt sida efter mig. Spelar för det andra laget liksom. Hur ska man ta en sån sak? Skrämde jag bort henne från killar? Är alla bisexuella egentligen? Är det bara en fas? Spelar det egentligen någon roll alls? En rätt intressant situation hursom. En Costanza-situation. Didn't see that one coming.

Men nu är det äntligen helg och jag är sugen på att bli full nu så det tänker jag också bli. Ikväll dansar vi till den turkiska sången om de fördömda.

Cirkus USA

Tina Fey gör bejublad återkomst till Saturday Night Live med en imitation av republikanernas vice-presidentkandidat Sarah Palin. De sluga morgonrävarna på FOX är givetvis genast igång och försöker spinna det hela till en komplott mot stackars McCain och Palin. Hur kan de vara så elaka mot Sarah Palin på SNL, samtidigt som de är så snälla mot hemska Barack Obama, funderar de konspiratoriskt. John McCains ekonomiska rådgivare försöker få amerikanska folket att tänka på nåt annat genom att hävda att McCain uppfann Blackberryn. Undra om FOX och dylik lakejmedia kommer gå lika hårt det falska uttalandet som de gjorde på Al Gores påstådda uttalande om att han uppfann internet. Palin drar in pengarna till paraolympiker i sin guvenörsstat Alaska och John McCain hävdar att den amerikanska ekonomin står stark på en stabil grund. Barack hävdar motsatsen och berättar om hur han redan för två år sen varnade kongressen om den stundande ekonomiska kollapsen på grund av belåning mot säkerhet. McCain och Palin pekar finger åt Obama och säger att han inte har någon erfarenhet av att styra landet efter fyra år i senaten & statslagskrivare i Illinois. Obama och Biden pekar tillbaka och frågar sig vad som händer om John McCain plötsligt drabbas av sjukdom eller död så att Sarah Palin med två års erfarenhet som guvenör i Alaska och några år som borgmästare i Wasilla, Alaska, med 10 000 invånare får kliva in som president. John McCain är trots sin unga uppsyn fyllda 72 år. Då pratar McCain lite om hur han satt i fångläger i Vietnam och amerikanska folket glömmer hur han gått från demokratisk republikan till att rösta likadant som sin företrädare Geroge W. Bush i 98% av frågorna och hur han röstat mot minimilöner 19 gånger.

Cirkusen till det amerikanska valet börjar ta fart. Räv- och rackarspel på hög nivå. Jag hejar på Obama/Biden, vem hejar du på?

Världen rasar

Börserna faller och Papa Dee sitter häktad. Världen rasar utanför mitt fönster. Det kan man i alla fall tro om man lyssnar på jaktflygplanen som envisas med att föra oväsen hela dagarna över staden. Kan dom inte flyga runt?

Tröst

Ibland känns det mycket uppförsbacke tycker jag. Då brukar jag sätta på lite deppig musik, lägga mig på soffan och gotta mig i att andra har haft det jävligt tungt genom åren.

"But when I dial the telephone, nobody's home" - Eric Carmen

Då känns det genast lite bättre.

15:51

Sakta men säkert börjar livet rinna tillbaka i ådrorna. Om fyra timmar ska jag snöra på mig mina Adidas Spezial och kasta mig in i stridens hetta igen. Borde städa lite innan dess. Men förmodligen vänder jag blicken inåt och drömmer lite till.

Status

KnarkMike sover på soffan. Vincent sover i fåtöljen. Och jag sitter framför datorn och depressionssurfar.

Nog

Nu får det väl räcka snart.

På senaste tiden har jag väl klarat mig ganska bra från bakfylla. Inget överdrivet illamående eller kräkningar. Det drabbades jag ej av under gårdagen heller. Illamående och kräkningar alltså. Däremot slog mig en otroligt intensiv känsla av att jag höll på att avlida. Inga fysiska symptom direkt. Bara en seg malande ångest som varken lät mig sova eller göra någonting annat. Det är i sådana situationer man kommer till insikt.

Klippa mig, raka mig, skärpa mig? Jag hoppas det blir lättare då.

Förvirring

Ibland känner jag mig mer förvirrad än Al Pacino i Cruising.

Sisyfos

Har varit nere på stan och drivit runt på hak vid stångån. Trevligt sällskap, öl som smakar som den brukar. Ändå inte riktigt nöjd med kvällen, är trots allt hemma kvart över tolv. I morgon är en annan dag sägs det, vi får väl se hur det blir med det. Just nu vill jag gärna gå till berget. Men jag tänker inte gå dit själv.

Katastrof

Nu är den alltså i gång, domedagsmaskinen LHC hos CERN i Gèneve. Den ska tydligen försöka skapa svarta hål och det tillstånd som universum var i innan "The big bang". Vissa experter tror att detta skulle kunna få hela våran värld att kollapsa.

Som man är det omöjligt att inte vara förberedd på situationer som den här. Om jag skulle se världen börja falla i bitar utanför mitt fönster så vet jag precis vad jag skulle göra, in till minsta detalj har jag planerat mina sista minuter innan katastrofen når fram till mig. Och jag vet att jag inte är ensam.

Kräftskivan

Med svarta ögon tittade jag upp från bordet och mötte hans blick. Hans sätta att håna mig och de mina gjorde mig vansinnig. Jag flög upp från min stol och slängde mig tvärs över bordet och fick tag i hans fåniga lilla slips. "Nu jävlar ska du få spö, din glasögonorm" väste jag i ansiktet på honom för att i nästa stund ge honom en rejäl smäll rakt över hans äckliga trut. Idioten föll baklänges ner på golvet och jag tappade greppet om honom. Folk skrek och det var en allmän kalabalik medan jag hoppade över bordet så kräftor, sprit och öl sprutade i alla riktningar. Jag landade gränsle över hans taniga lilla kropp och slog knogarna blodiga i hans fula ansikte.

Sen ryckte jag till, som väckt ur en dagdröm, tog en snaps och en kräfta till och mumlade något för mig själv.

En enkel man

Sjukdomen har fått mig att få en underlig dygnsrytm. Inte för att jag är ovan vid det då jag varit nattmänniska större delen av mitt lev. Men dom är tråkiga nu, nätterna. Jag har precis kommit hem från statoil där jag inhandlat ett paket ägg efter att ett enormt sug drabbat mig. Två ägg kokades och dem satte jag i mig utan tillbehör. Ägg med kaviar smakar ändå nästan bara kaviar. Själv äter jag äggen som Ronja, skalar dom och äter dom utan hjälp av sked. Att äta med händerna är bland det bästa jag vet. Då känner jag mig som en man från enklare tider.

Återtåget

Efter några svettiga dagar och nätter i soffan börjar jag nu sakta återhämta mig. Veckans planer blev skjutna i sank och ersatta med febriga drömmar om graviditet. Nu när febern är ute ur min kropp återstår bara snor och hosta men det ska väl inte kunna stoppa mig från att dra ner immunförsvaret i botten en gång till? Imorgon inleder vi helgen med öl, vincirkus & konsert för att pigga och nytra stega upp till säsongens första drabbning i korpenserien vid lördag lunch. Det efterföljes av en rejäl kräftskiva och kan väl inte sluta i något annat än en riktigt mentalt konstruktiv söndag. Som jag längtar.

Av någon anledning har jag de senare åren fattat otycke för begreppet kreativitet. Det känns så falskt och ihåligt.

Feber

Det finns inga drömmar som är så verkliga som feberdrömmar. När jag vaknar upp ur dom så är jag alltid lika förvånad över att det jag drömde inte var sant.

Vad i

helvete håller jag på med?