Göteborg

Av anledning har jag ännu under mina 25 år inte besökt den svenska bruksorten Göteborg. Det är ingenting jag sörjer och ingenting jag tänker, eller kommer, göra någonting åt. Jag tycker inte om göteborgare i exil och jag kan heller inte tänka mig att de gör sig bättre på hemmaplan. Från Göteborg kommer det fotbollslag med roliga namn som Örgryte, Häcken, Djurgården, Mölnlycke och Partille men inga roliga människor. Undantaget som bekräftar regeln är väl Peter Apelgren men i övrigt tycker jag göteborgare är vidriga människor. Nog för att de flesta människor är dumma i huvudet men vid göteborgare går gränsen. Jag ser ned på dom allihop och jag kommer aldrig sätta min fot i deras äckliga stad trots att dom har en så kallad "nöjespark". Själv har jag nämligen aldrig förstått mig på det där med karuseller. När jag var barn så vägrade jag resolut att åka griståget trots att mormor redan hade köpt biljett.

Just nu tittar jag på Dr. Phil och väntar på att själsbesörjarpalatset Systembolaget skall öppna portarna till ännu en helg fylld av kärlek, lycka och skratt.

Happy days are here again!