Sommarföljetongen Avsnitt 1

"Grapefrukt det duger junte ens att mata hunna mä" mumlade mannen för sig själv samtidigt som han knuffade upp ytterdörren med ena axeln. Han knuffade nästan alltid upp ytterdörren axeln. Handtaget på dörren hade varit trasigt i fler år än vad han kunde minnas och några planer på att laga det hade han inte. Det fungerade bra såhär tyckte han. "Massa jävla skitfrukter som smakar skit vad ska det va bra för?". Han slängde den halvurdruckna ölburken på hundgårdsstängslet. Det rasslade till och hundarna började skälla. Att hundarna skällde det gjorde honom ingenting, han kunde rent av känna sig lycklig ibland när hundarna satte igång att skälla mitt i natten. Då visste han att grannarna hörde dom och irriterade sig. Det värmde i hans ensamma bröst.
Hundarna fortsatte att skälla medan han tryckte sig in i framsätet på sin gamla Nissan King Cab. Bilen var av pickupmodell och hade sett sina bättre dagar. Framskärmarna gick i grått och resten av bilen i rött och rost. Han vred om nyckeln och bilen startade direkt. Det visste han att den skulle göra, för sina motorredskap dom skötte han väl om. "Eller ja, jallefall motorera" tänkte han. Han backade ut från gården och slirade iväg längs den leriga vägen. Det kändes som att det hade regnat i flera veckor nu, tyckte han. Det var som om himlen hade öppnat sig och där inne fanns det bara mörker. Kolsvart mörker som forsade ner över hans hemtrakt. "Är en inte deprimerad så blir en väl". Under sätet hade han alltid några extra burkar och han sträckte sig efter en. För mannen fanns det ingen bättre känsla än ljudet av en ölburk som öppnas. "Eller ja, det skulle va första klunken då" skrattade han kort för sig själv. Det var länge sen han hade skrattat på riktigt nu, inte sen den dagen då...
"Äh det där vill ja inte tänka på" avbröt han sig själv. I ett svep sänkte han hela burken och kastade den i den ansenliga högen med tomburkar som låg framför passagerarsätet. Med ett van rörelse satte han igång kassettradion och tryckte på Play-knappen. Den välbekanta musiken fick honom att glömma allt elände för en stund. Samma kassett hade suttit i kassettradion när han köpte bilen och han ägde inga andra kassetter och musiken slog an på en öm sträng i hans sargade kropp. Det var ett samlingsband med Schytts, Vikingarna och andra svenska dansband. Någon annan musik hade han aldrig förstått sig på.
Efter sex kilometer hade han nått sitt mål. Han lät bilen stå igång och satte på extraljusen som var monterade på taket. Ett intensivt ljus refkleterades från bergväggen framför honom, förutom på den stora svarta ytan som utgjordes av en port. Porten hade inte varit låst på många år och han hade varit här många gånger förut. Han puttade upp porten så långt det gick och begav sig in i bergrummet. Där inne var allt som förut, allting stod på samma ställe som sist han var där. Allting verkade vara i sin ordning och han fortsatte längre in. Nu räckte inte ljuset längre och han fick ta till ficklampan som han alltid hade med sig när han åkte hit. Ljuskäglan for över välbekanta ytor men plötsligt fick han syn på något som han inte hade sett förut. En pressenning låg bakom en av de många högarna av bråte. Han visste att den inte hade legat där förut. Med försiktiga men ändå klumpiga steg närmade han sig pressenningen. En välbekant känsla spred sig i hans kropp. Det var andra gången han kände den här känslan, det var många år sen sist men han mindes det som igår. Han visste redan vad han skulle se när han tittade under pressenningen. Han visste redan, men han var tvungen att se efter ändå.

Årets händelse

Under morgondagen börjar den... sommarföljetongen.