måndag 1 juni 2009

Puls

Nä, här skrivs det inte så mycket. Men det kanske beror på att jag har viktigare saker att stå i. Livet är som en chokladask. Man vet aldrig vilken bit man ska få! Solen som jag har väntat på har kommit. Nu ser det trevligt ut ute när man tittar ut mellan persiennerna. Härliga sommartid. Snart kommer studenterna med hela livet framför sig på sina flak och slänger med sina hattar. Hela livet framför sig. Möjligheterna är oändliga! Vem ska man bli, vad ska man göra, vart ska man bo? Var vem du vill, gör vad du vill, bo var du vill, käre ungdom. Din tid är nu. Någon kanske blir civilekonom, någon sjuksköterska, någon musiklärare. Någon blir mördad psykolog. Byggarbetare kanske eller någon form av event manager. Åka till Australien ett år. Jobba lite, testa lite, se sig om i världen. Vidga sina vyer. Få perspektiv. Åka till England, vara nanny åt någon halvrik förortsfamilj. Ta tåget från förorten till centrala London och leva livet. Bara vara där, just då, just där. Möjligheter. Läsa ett år på university i USA. Åka till Hollywood med skolkamraterna. Kolla på handavtrycken i trottoaren. Vija, önska, chansa. Köpa en flygstol till Thailand med polarna, bara festa och vara fri. Inte gå i några upptrampade gamla spår. Bara göra som man själv vill.

Eller så sätter man sig i en lägenhet i en av Sveriges större städer och bara låter dagarna gå.