Uppdatering

Har visst inte uppdaterat på ett tag, men man vill ju inte heller uppdatera enbart för uppdateringens skull...

Unik

Förr handlade det mer om att vilja vara unik, nu handlar det mer om att vilja passa in. Snälla, jag vill bara vara med...

Nu räcker det

Jag kan väl inte ha en bild på nån kändis och en fyndig text i varenda inlägg jag skriver. Nu räcker det på ett tag va?

Men det är ju så mycket enklare att vara ytlig. Igår skrev jag ett långt inlägg om sömnsvårigheter, men sånt är väl inget roligt att läsa om.

Jobbig

Jag är nog en jobbig jävel ibland. Det är tur man inte är ensam om att vara det.

Nollnivån

Det händer inte så mycket just nu. Jag sitter mest och laddar inför stundande Växjö-resa på fredag. Jag har aldrig varit i Växjö och jag har heller aldrig varit i Göteborg. Det kanske är därför som jag inte gillar Göteborgare. Det brukar väl sägas att man är rädd för det okända. Men jag tror faktiskt inte att jag kommer bli speciellt överraskad när jag väl kommer dit.

Ärligt talat, verkar dom inte vara likadana allihop?

Rötmånad

Nu har rötmånaden börjat...

Mitt problem med Harry

Nu har det blivit ett väldigt hallå om den sista Harry Potter-boken. Vad är det att hallåa om? En barnbok som släpps, sista delen verkar det som. Någon ska tydligen dö, förmodligen inte Harry utan nån av hans polare. Eventuellt stryker någon skurk som gisslat honom i de föregående 500 böckerna också med.

Jag har i all min enfald trott att Harry Potter är barnböcker. Det handlar väl ändå om en liten trollpojke som går på nån trollungeskola där han ska lära sig trolla. Det låter väl i alla fall inte som att det skulle va Le Carré, Grisham eller Guillou (erkända vuxenförfattare?) som har knåpat ihop den historien?

Men trots att det uppenbarligen är barnböcker vi pratar om så verkar de idioter som intervjuas i kvällspressen inför det stora släppet inte vara barn utan ungdomar och ibland även vuxna. Ungdomar kan jag nästan förstå, fast ändå inte. Har man läst Harry Potter när man var sju år gammal och nu tio år senare vill man även läsa sista boken, så kan jag nästan förstå det. Men jag kan inte förstå hur man ska göra sig till och sitta på någon gammal trottoar under en natt för att vara bergsäker på att man ska få tag på ett exemplar av eländet. Jag förstår alltså nästan att man vill läsa den, men jag förstår inte alls att det ska vara en sån stor sak. Om jag vore 18 och läste barnböcker skulle jag förmodligen smyga med det.

Men dessa vuxna människor kan jag faktiskt inte förstå någonstans.

Jag försöker men det går inte.

Rödhåriga hesa ungar

Idag åkte jag tåg mellan Örebro och Norrköping. Under början av färden satt jag brevid en rödlätt familj. Alla hade rött hår och all synlig hud täckt av fräknar. Detta kunde jag stå ut med. Men när familjens yngsta barn, en flicka på kanske fem år, öppnade sin mun så brast det. Ut kom en hes, sönderskriken rotvälska. Det lät som hon blivit matad med whiskey och cigarrer sedan bröstmjölken. Hon påminde mig om den otäcka rödlätta pojken i filmen 'Morrhår & Ärtor' med Gösta Ekman och Margaretha Krook. Min kropp skalv till. Jag ställde mig upp, tog min väska och gick och satte mig i andra änden av kupén.

Per Morberg

Jag har inget emot Per Morberg. Jag gillar honom. Hans matlagningsprogram på tv är roligt. Han är en bra bra skådespelare, framgångsrik, ser bra ut om än lite otäck.

Men jag måste erkänna att jag tror att han är en sån kille som aldrig får utlösning vid samlag. Bara om han får runka klart själv.

Lägesrapport

Jag kokar just nu min disktrasa med lite tvättmedel, precis som mamma brukar göra.

Jag är äldre nu

Det sitter en massa studenter utanför mitt fönster. Dom för ett jävla liv. Det hävs öl och det skriks och diskuteras om ovidkommande ting. Jag blir irriterad och står likt en mycket gammal man i mitt fönster och sneglar ut genom persiennerna.

Schakalen i mig

Jag knöt näven i soffan och blundade en kort sekund när den vidriga Michael Lonsdale fyllde Edward Fox med kulor.

En högre nivå

Det blev lugnt igår. Det känns som man nått en högre nivå, blivit vuxnare. En känsla av att det inte längre behövs alkohol för att ha roligt. Det går bra ändå. Man kan faktiskt bara umgås med varandra och ha det sådär avslappnat trevligt.

Det är därför jag fortfarande är full och plågas av samma gamla narcissistiska bakfylleångest. Världen snurrar kring mig och alla andra som är bak- eller bara fulla tänker inte på någonting annat än hur jag uppträdde och vad jag sade igår.

Kom hem klockan fem och satte mig i soffan och stirrade rakt fram i en halvtimma innan jag gick till sängs och ringde Caroline. Vi pratade och jag kan eventuellt ha somnat under samtalet.

Paul, Liz & Burl.

Ikväll är det rockafton i världens minsta stad. Folk från stadens alla hörn strömmar samman för att lyssna på musik, umgås och dricka öl. Mycket öl blir det nog. Eventuellt för mig med. Vi får väl se om jag hinner gå ner. Det är jävligt mycket just nu.

Igår när jag skulle sova så tittade jag på 'Katt på hett plåttak' med Paul Newman och Liz Taylor . Vad vacker hon var. Det har jag aldrig riktigt reflekterat över förut. Men oh, vad vacker hon var. Och Paul Newman var också vacker. Med världens blåaste ögon som sökte efter en flyktväg i horisonten. Men vackrast av allt var när Burl Ives förklarade sin relation med sin döde far och med glansiga ögon sade att han hade älskat honom mest av allting i världen.

Där satt jag uppkrupen under täcket och tittade på en kärleksfilm från 50-talet med gråten i halsen. Jag skulle sova men det var såklart omöjligt. Det är något med dom där fader-son-relationerna. Finns inget som berör mig så. Jag kanske har någonting jag behöver reda ut. Någonting jag borde säga till min egen far. Men det är väl sånt man inte gör. Inte förens det är försent.

Ute i vimmlet.

Jag sitter på Aftonbladet och kollar om jag var ute i vimmlet i går. Efter en kvart ger jag upp och konstaterar besviket att jag var hemma.

Mannen som ville bli kung

Ja, nu har han alltså anlänt. Bloggvärldens conquistador. Ambitionerna är höga och modet är gott. Nu jävlar.