Huvudvärk & den evige juden

En märklig huvudvärk gnager mig. Som stickande hugg i bakhuvudet varannan minut. Det är väl hjärnblödning, eller en tumör. Inget märkvärdigt alltså och ingen idé att gå till doktorn och få det bekräftat. Det skulle väl vara det värsta av allt, att få sina hypokondriska farhågor bekräftade. Stoppar skallen i sanden och låtsas som ingenting istället. Det är säkert sundare, om inte annat så för ekonomin. Det kostar väl 100:- att gå till vårdmottagningen. Man får mycket för dom pengarna. Två öl på krogen, 200 tuggummin, en "hundring" på systemet. Fast nu har "hundringen" blivit dyrare. Men jag låtsas.

Sitter nu och tittar på en dokumentär om kristendomens förföljelse av judar. Konstantin den store och hans kristna romarpolare som var dassiga mot judarna för dom dödade Jesus. Inget roligt alls. Massa judar som går och ojar sig, grinar och tycker synd om sina förfäder som levde då för 1700 år sedan. Det där "mitt folk"-tugget dom kör med går mig på nerverna. Jag känner med de som drabbades av förföljelsen under andra världskriget eller har släktingar som gjorde det. Det är klart det är, minst sagt, tungt att bära på. Men att sitta och grina över ens s.k. släktingar som blev dassigt behandlade av romare för 1700 år sedan, kommer man undan med det? Judarna är Europas dåliga samvete och det spelar de på tycker jag. Skulle någon köpa om jag satt och lipade över nån släkting som blev illa åtgången under Dackefejden? Förmodligen inte och det var ändå bara 400 år sen.

På tal om tandlösa katter så verkar det som att pseudonazisterna Sverigedemokraterna gillar judar numera. Lite märkligt kanske med tanke på bagaget? Men det är väl islam som är herrefolkets fiende #1 nu för tiden. Dom gillar ju inte rondellhundar.