Föräldrar & andra brådmogna

Stod i en kö idag, kassan till Hemköp, och trängdes med massa studenter. Fick stå där och trycka i tio minuter. Jag tyckte det var irriterande och det gjorde den 60-åriga herren framför mig också. Han slängde upp sina varor på bandet och dunkade ner korgen bland dom andra korgarna och smällde med dom här terratoriella pinnarna som avgränsar vart ens varor börjar och slutar, så inga missförstånd uppstår. Han var märkbart irriterad. Och det i sin tur gjorde att jag nästan kände mig skyldig för att han hade fått stå och vänta så väldigt länge för att få handla sin äppelcider och färdigstekta pannkakor (fredag eller?). Men snart tröttnade jag på surgubben och blev istället irriterad på honom och började planera för vad jag skulle säga åt honom vid en eventuell konfrontation. Men då inträffar det...

Till kassan brevid mig är det också en väldigt lång kö. I den kön står en uppklädd fröken, med blå klänning och fula finskor. Armband och halsband och ringar och allt såntdär. Hon står och pratar i sin mobil, en såndär mobil som ser ut som en binda när man fäller upp den. Hon pratar högt och ljudligt med sin vän om något som verkar vara mycket viktigt. Det jag irriterar mig på är att hon säger något i stil med "så kan vi tala vidare om detta". Jag börjar koka inombords av förakt och hat. Hon är absolut inte äldre än mig, hon är nog precis fyllda 20 år men uppför sig som en fin dam från gräddhyllan i någon större svensk stad. Jag tål inte sådana här människor. Ni vet, "Jag har flyttat hemifrån nu och nu är jag vuxen och stor och klarar mig själv"-människor. Usch. Tanken slår mig att jag nog inte är mycket bättre än herren som slammrade med korgarna men det skiter jag i. Jag håller på att förlora förståndet helt men jag gör det inte, tror jag.

Denna unga flicka, som förmodligen redan nu vill bli kallad kvinna eller dam, kommer förmodligen bli en sådan förälder som jag inte tål. Nämligen föräldrarna som hets-växer-upp sina barn. Det vill säga dessa jobbiga föräldrar som får för sig att starta bloggar, lunarstorm-konton, bilddagboksgallerier och annat skit i sitt barns namn. Och på dessa sidor skriva texter som om det hade varit barnet som författade dom. "Idag har jag och min kusin Ebba varit på promenad i genom stadsparken. Jätteroligt tycker jag!". JAHA! Grattis till din extremt smarta unge som vid ½-års ålder redan har funderat ut hur det svenska språket fungerar och dessutom förstår sig på bloggande och tangentbord. Jag är imponerad. Men glömde han inte skriva "Jag blev runtputtad i en vagn medans jag dregglade och sket på mig två gånger. Sen spydde jag på mammas nya jeans. Jätteroligt tycker jag!".

Bitter? Jag? Vadå?