Jag & Natten

På väg ut passerade jag en natt i dörren. Natten var lite kortare än vad nätter brukar vara men jag kunde ändå utläsa ur nattens ansikte att den var större än vad den verkade vara vid första anblicken. Jag och natten stod där ett tag och synade varandra sedan nickade natten hej då lite uppgivet och försvann åt ett annat håll. Natten lämnade mig ensam kvar i dörren med en vemodig känsla i kroppen. En saknad slog mig genast och jag grämde mig över att jag inte hade sagt eller gjort något som kunde ha fått natten att stanna kvar lite längre. Men på något sätt tror jag ändå att natten förstod och jag är säker på att vi kommer att ses igen.