I det mörkaste afrika

Det blev ingen tv-kväll med C så jag får göra något annat istället. Av tristess blippar jag på tvn. Fastnar för en grupp kvinnor i undre medelåldern som samlats i en gymnastikhall och där dansar afrikansk dans till ljudet av någon form av trumbaserad musik. En blekfet kvinna runt 45 iklädd en grön klänning, som ska föreställa vara afrikainspirerad, berättar för tittaren hur hon ofta rest i afrika och där sett denna dans framföras och hur hon då kände att det bara måste hon ta med sig hem till Sverige. Dansen förklaras vara förlösande och frigörande för själen, något som tydligen behövs i vår svenska kultur enligt henne. Den feta kvinnan och hennes halvfeta kompisar dansar vidare till djungeltrummorna, stönar, försöker skaka på höfterna och rör sig ut och in i en cirkel. Flera av kvinnorna förklarar hur denna dans har förändrat deras liv och hur härligt det är att som svenskar kunna samlas och göra något sånthär.

Jag lutar mig tillbaka i min soffa och ler.